Skit också...

Nu har jag gjort det igen.. jag har skitit på mig. Detta är inget jag skriver med stolthet, än mindre skulle våga yttra framför mina vänner. Mina vänner har väldigt svårt att acceptera att jag har problem med min röv, att den imellanåt får för sig att trycka ut avföring utan tillåtelse från min sida. Kalla mig kanske barnslig eller gammalmodig, men jag anser inte att min röv har befogenhet att pressa ut bajs genom min analöppning utan att jag ens haft en chans att ge min åsikt om saken. Även om jag anser att min kropp är en jättelik demokrati där alla kroppsdelar har sin personliga betydelse, med sitt egna utrymme för åsikter, så vill jag ändå på någon nivå ha möjlighet att lägga in veto med jämna mellanrum. Jag kräver inte en totalitär makt från min hjärna, bara att exempelvis min röv tar hänsyn till att jag inte kan skita ner mig närsomhelst. När jag sitter i bilen påväg hem från City Gross skulle vara en utav de här tillfällena. Det är ytterst obehagligt att behöva genomlida stanken och den förnedrande känslan som följer utav spillning i kläderna. Jag vet inte... kanske det var fel av mig att ignorera min tjocktarms böner för behov för tömning av mitt exkrement i 1½ timme.. Jag ber därför härmed om ursäkt till hela mitt tarmsystem, från tolvfingertarmen till krumtarmen. Blindtarmen är tydligen oduglig och jag förväntar mig dess uppsägningsbesked senast fredag nästa vecka.

Mvh Kam